”Jag vill förmedla nyfikenheten och glädjen i att forska”
Francesco Fuso-Nerini har nyligen utsetts till professor vid KTH. Han forskar om hur energisystem kan utvecklas för att möta klimat- och hållbarhetsmål. Här berättar han om sin väg till professuren, varför han tycker att akademin är så rolig och vilka frågor han hoppas kunna hjälpa till att lösa under de kommande åren.
Grattis till din nya professur! Vad betyder det för dig, både personligen och professionellt, att bli professor?
– Jag känner att det är en stor ära att bli befordrad till professor. För inte så länge sedan var jag själv student och lyssnade på KTH:s professorer. Professionellt känner jag mer än någonsin ett ansvar och en skyldighet att hjälpa nya generationer av studenter att lära sig och utvecklas i sina karriärer.
Du är för närvarande den yngsta professorn på KTH. Hur har du kommit hit så snabbt?
– Jag tror att det viktigaste är att jag haft förmånen att arbeta med många duktiga kollegor och mentorer som hjälpt mig att utvecklas i olika roller, både på KTH och i mina tidigare tjänster vid Internationella energimyndigheten (IEA), University College London och University of Oxford, bland andra.
– Generellt tycker jag att akademin är väldigt rolig. Vi får möjlighet att vara innovativa, arbeta med unga människor och samarbeta med forskare och yrkesverksamma från hela världen. Det hjälper mig definitivt att lägga mycket energi på mitt arbete. Jag är också en nyfiken person och försöker behålla ett öppet sinne och utveckla nya idéer och forskningsspår när de uppstår.
Din forskning har utvecklats genom åren. Vad har drivit den förändringen?
– Mitt forskningsområde är energisystem. Mitt arbete handlar om att förstå hur energisystem på regional och nationell nivå kan utvecklas under de kommande åren för att uppnå mål som energitillgång, klimatomställning och hållbar utveckling.
– En del av mitt arbete har till exempel utvecklats i nära samarbete med beslutsfattare och praktiker i låginkomstländer. Där har vi använt forskningsverktyg för att stödja arbetet med att ge tillgång till elektricitet för de mer än 700 miljoner människor som fortfarande saknar det, samt tillgång till rena matlagningslösningar för de närmare 2 miljarder människor som ännu inte har det.
Hur kom det sig att din forskning breddades bortom energisystem?
– I dagens hyperuppkopplade värld är det svårt att enbart fokusera på energisystem utan att också se deras kopplingar till andra system. Därför har mitt arbete breddats till att omfatta större frågor kring klimat- och hållbarhetsomställningar.
– Som föreståndare för KTH Climate Action Centre arbetar jag tvärvetenskapligt tillsammans med forskare från många olika områden för att förstå hur klimatomställningen kan genomföras i praktiken, samtidigt som vi tar hänsyn till möjliga synergier och målkonflikter kopplade till de globala hållbarhetsmålen. Under de senaste åren har jag också arbetat omfattande med frågor om AI:s roll i att uppnå klimat- och hållbarhetsmål.
Vad är du mest intresserad av att lösa just nu?
– Jag tycker att det mest intressanta är hur vi kan uppnå alla dessa komplexa mål samtidigt. Hur kan energisystem förändras tillräckligt snabbt för att både säkerställa energitillgång för alla och nå nettonollutsläpp? Hur kan vi göra det genom att ta tillvara synergier och undvika målkonflikter med de globala hållbarhetsmålen? Och vilken roll kommer AI att spela i allt detta?
– Det är några av de frågor som verkligen fascinerar mig.
Vad ser du som den största utmaningen inom ditt forskningsfält under de kommande fem till tio åren?
– Förutom att besvara några av de frågor jag just nämnt handlar det om att fortsätta lära oss hur vi samarbetar över forskningsområden och mellan olika discipliner. Utmaningarna inom energi- och klimatomställningen spänner över teknik, samhällsvetenskap, medicin och många andra områden. Endast lösningar som utvecklas i samverkan mellan dessa fält kan framgångsrikt driva en så komplex omställning.
Vad hoppas du kunna ge dina studenter och yngre forskare?
– Jag hoppas kunna förmedla nyfikenheten och glädjen i att bedriva forskning. Mer än någon specifik kunskap vill jag lära studenterna de färdigheter och den mentala flexibilitet som krävs för att kunna lösa problem i en värld som förändras snabbare än någonsin.
Vad väntar härnäst för dig?
– Jag ser verkligen fram emot att börja arbeta med Stockholm Centre for Climate Transition (ClimTrio), ett nytt strategiskt forskningsområde som startar 2027. Det kommer att samla KTH, Stockholms universitet och Karolinska Institutet med målet att påskynda omställningen till ett samhälle med negativa nettoutsläpp och hög motståndskraft mot klimatförändringar.
– Programmet kommer att föra samman forskare från alla tre universiteten och jag förväntar mig att många innovationer kommer att växa fram genom samarbetet över dessa olika områden.
Text: Anna Gullers